Okej. En urinar. Pissoar. Upp och ner. Om du tycker att det här är roligt så är vi samma skrot och korn.
I det här konstverket är titeln det som gör verket. Bland annat för att den ger uppmaningar till att låta sig tänka utanför objektet pissoar. Här blir det istället en fontän.
Surrealism/dadaism är något som får mig att uppskatta konst, då jag tycker att det automagiskt finns en inbäddad humor. Inte allt för sällan med en sarkastisk eller ironisk melodi.
Fountain kan också vara ett exempel inom repliker-diskursen. Inte allt för sällan stöter jag på teoretiker, filosofer, konstvetare m.fl. som diskuterar repliker. Bland andra Susan Sontag, som i On Photography kommenterar hur fotografi alltid är repliker. Kopior av en verklighet.
Kopior diskuteras såväl inom digital konst som AI-konst, samt inte minst upphovsperson. Gällande upphovsperson, där finns också en likhet med Fontain (tänker på att den attribuerats Marcel Duchamp men den kan istället tillhöra Elsa von Freytag-Loringhoven ). Mao är Fontain ett fortsatt aktuellt exempel när digital konst ifrågasätts, eller diskuteras.
Nåväl.
